Via en KY utbildning som jag gick för några år sedan fick jag kännedom om Maslows behovstrappa. Sedan dess har den varit till stor hjälp för mig att kunna öka förståelsen för att lättar kunna finnas till som anhörig. Lite kort om forskaren som uppfann behovs trappan tänkte jag först dra lite snabbt om. Abraham Maslow (1908-1970) var en av våra största forskare kring motivation och han är mest känd för sin behovstrappa som kommit till nytta inom alla områden. Det unika med Maslows forskning var att han försökte sammanfoga forskning från olika områden som berörde motivation medan forskare innan honom främst fokuserat på enskilda områden. Maslow var en av sin tids stora förespråkare för det humanistiska perspektivet och han trodde på en i grunden god människa med en medfödd uppgift, självförverkligande. Alla människors behov kan enligt Maslow delas in i fem kategorier och varje kategori har en viss nivå av prioritering för människan. Alltså behoven kan existera samtidigt men behov i de högre kategorierna blir inte viktiga för individen förrän lägre placerade behov uppfyllts.
Som små barn börjar vi längst ned i hierarkin och jobbar oss sedan uppåt men alla når inte till de högre nivåerna och vi kan förflytta oss emellan nivåerna på grund av yttre omständigheter så som krig eller skilsmässa.
De fyra första nivåerna innehåller behov som enbart motiverar oss till nya beteenden då de inte är uppfyllda. Du tänker exempelvis bara på att du behöver luft då du inte kan andas.
Om ett barn på grund av dödsfall, olyckor eller andra omständigheter missunnas något behov på en av de lägre nivåerna kan det komma att påverka individen under hela dennes livstid. Barnet fixerar vid det ej tillfredställda behovet och kan aldrig riktigt kliva upp på de högre nivåerna.
Nivå 1. De behov en människa först prioriterar att uppfylla är fysiologiska och består av basbehov så som mat, vatten och syre. På nivå ett finner man också behov av att undvika smärta, sova, röra på sig och ha sex.
Nivå 2. Då de fysiologiska behoven är tillfredsställda börjar individen fokusera på saker som säkerhet och trygghet. Människor har ett behov av en stabil vardag, rutiner och enklare regler för att inte känna ångest och rädsla, rädsla inför hemskheter som skulle kunna hända.
Nivå 3. Om individen känner sig trygg börjar hon söka efter gemenskap med andra människor, vänner, barn och kärlek. Vi vill alla känna att vi är en del av något större än oss själva.
Nivå 4. Om vi känner att vi har en gemenskap med andra vaknar nästa behov inom oss, behovet av uppskattning. Enklare behov av uppskattning kan handla om makt, kändisskap eller respekt från andra medan mer komplicerade behov är självförtroende, kompetens och självrespekt.
Nivå 5. Behov av självförverkligande ligger på den femte och sista nivån i behovshierarkin. Här handlar det inte om ett behov som helt kan uppfyllas utan ett behov som ständigt förändras. Behovet av att vara den mest kompletta versionen av dig som du kan vara, att utnyttja alla dina resurser och potentialer. Bara en liten del av världens befolkning når denna nivå eftersom man först måste tillfredställa underliggande behov för att kunna fokusera på att förverkliga sig själv.
De tillfällen när man som anhörig försöker till exempel försöker få med den som mår dåligt att träffa släkten för att de ska få personen att må bra, men tackar nej för den personen vill hellre vara hemma. Som anhörig känns det jättejobbigt att inte kunna ”hjälpa”. Med hjälp av Maslows behovstrappa har jag en annan förståelse idag om personen som mår dåligt inte vill följa för hennes behov ligger längre ner på behovstrappan och det måste man kunna acceptera.
